rbhvleo:

(via thunderstormofoblivion)

I need friends.

mrdarcy:

You have bewitched me body and soul and I love, I love, I love you.

(via lovingprideandprejudice)

linda-belcher:

I’m always a slut for lying in bed for hours on end doing nothing productive.

(via morganathewitch)

Jag tror aldrig du någonsin kommer förstå hur mycket jag ångrar det. Jag vet nu. Idag. Snart två år senare att med dig var jag.. jag. Jag saknar dig med varje liten del av min själ. Jag är glad att du idag är den du är och att du frodas i det du gör. Stolt kan nog inte ens beskriva känslan tillräckligt. Jag är otroligt stolt och glad över dig. Men det är själviskt av mig att säga att jag önskar att jag kunde vara brevid dig nu och dela den drömmen som blivit sann.

Men jag saknar dig. Herregud vad jag saknar dig.. jag kan inte förstå att efter snart två år har det inte gått en dag då jag inte kan förlåta mig själv. Jag kan inte förstå vad jag tänkte. Inte en dag sen vi sist sa hejdå har jag varit mig själv. Jag klarar inte av det. Du tog ut det bästa ur mig. En del av mig jag dock inte var redo för. Tog du ut min själ och gjorde den ren och hel..

I varje steg jag tar känner jag dig, i varje tanke finns du. Du utmanade mig. Du gav mig alltid nånting, ett hjälpmedel för att hitta det jag behövde. Och under den tiden kunde jag inte förstå att du gav mig hopp och en dröm.. jag trodde bara att du ville att jag skulle vara någon annan… men det var inte det du ville. Du ville att jag skulle bli jag. Att ha insett det jag insett först två år senare gör ont. Att jag inte var ego B utan ego A (ett begrepp vi lärde oss i terapin) dödade mig. Jag gick äntligen sönder.

Att jag nu vet att du hjälpte mig är lätt att förstå men så fruktansvärt att känna. Och det är min terapi grupp som har bett mig skriva det här. Om det nu är för att skicka till dig eller för att behålla för mig själv. Jag älskar dig för den du var och det du gjorde för mig. Jag gav upp. Och vet idag att det var av fel anledningar. Jag är äntligen där.

Jag gör inte det här för att slänga mig själv under en buss utan för att jag vill och behöver be om ursäkt. Be om ursäkt för ALLT inte bara för hur det slutade. Utan för alla misstag, missförstånd och äckliga saker jag fick dig att utså. Det va ett hemskt betende jag hade emot dig som jag idag själv blivit utsatt för och verkligen förstår hur fruktansvärt dåligt jag måste ha fått dig att må. Om du nu själv tycker såhär kommer jag aldrig få veta. Men jag måste måste måste be om ursäkt för den person du en gång delade ett liv med.

Jag förstår nu vad det va du ville få fram ur mig. Och tack. Tack. Tack för allting du lärde mig som jag idag äntligen fått in i huvudet. Inte en dag går förbi då jag inte ångrar ALLT jag tvingade dig gå igenom. Att jag inte accepterade mina fel och brister och dina försök att få MIG att se dem. ”Det här är den jag är” är något jag ofta sa och är idag en fras jag hatar mer än allt. Den ursäktar ingenting och verkligen inte manipulaterade betenden så som jag utövade emot dig. Det var skadligt och hemskt. Rent utsagt motbjudande

Jag vet att du böt nummer och email. Kanske i stordel på grund av mig. Men jag vet inte. Om fallet är att det var pågrund av mig så förtjänade jag det. ”Det bästa sättet att bli av med någon är att ta bort dess sätt att kontakta dig, sätt dig själv och ditt välmående först”

Jag går i grupp terapi nu. Endast tack vare dig. (Tack vare inte pågrund av)

Tack. Och i största del förlåt.

niallandchanyeol:

im glad im so irrelevant on this website no one tries to start drama with me

(via ibelongwith-you)

(via angelique1123)

thebootydiaries:

*it starts raining*

me: yes

*lighting appears*

me: yES

*thunders explode*

me: YES

*raining intensifies*

me: YEEEEEEEESSSSSSSS

(via pain-from-the-inside)